En månad sen sist.
Åh herregud....
Typ en månad sedan jag bloggade sist?
Hm, ber väl om ursäkt antar jag. Har inte direkt haft vidare mycket tid för att blogga faktiskt om jag ska vara ärlig. Efter mitt senaste inlägg så åkte jag iväg till England med Rasmus och mamma, och efter det kickade skolan igång och då har det helt enkelt inte blivit av något.
England var helt underbart i alla fall. Helt sjukt att få träffa Tom igen. Var ju typ i juli senast. Har saknat honom en massor måste jag säga. Upplevelser blev det en himla massa i alla fall. Big Ben, London Eye, Houses of Parlament, Piccadilly Cirkus, Buckingham Palace, Tower Bridge, The Tower med kronjuvelerna, och för att inte tala om alla extremt mysiga engelska små pubar vi besökte. Tunnelbana fick jag också åka för första gången i mitt liv, haha. Trevligt trevligt, för att inte nämna att jag har haft den jävla rösten i huvudet ända sen vi kom hem.
Och så var det ju The Lion King Musical också. Herregud, vilken upplevelse. Helt jävla insane, men den gjorde mitt gymnasieval lätt i alla fall. Det är på en teaterscen jag vill leva, så enkelt är det bara. Jag satt och grät i flera scener i lejonkungen, och det går helt enkelt bara inte att beskriva hur extremt överväldigad man blir av alla intryck. Med andra ord är det estet teater på Nicolai för mig som gäller till hösten.
Tom har kommit hit till Sverige nu för övrigt. Känns skönt med tanke på allt som hänt och alla besked som kom helt plötsligt... Dessutom saknar jag ju honom givetvis varje dag. Efter att ha varit och dansat igår så skulle han möta upp mig och äta lite på McDonalds och sen följa mig till bussen, och det får en verkligen att inse hur länge han faktiskt varit borta, och hur mycket som har hänt under de två åren som han varit iväg. Hur mycket man själv har förändrats, hur man mognat och hur man nu kommunicerar med varandra på ett helt annat sätt än tidigare. Känns som om det var förra året jag stod på köksgolvet i min lilla pyjamas med napp i munnen och bankade Tom på huvudet där han satt ner och skrek "Pom, Pom, Pom!" Eller sen vi åkte klädesgalge nerför hönshuset en sommar. Hahaha helt sjuka minnen man har, och helt sjuka grejer som The Glantz and Lundbergs har hittat på i sina dar känner jag. Älskar mina storebrödrar, no doubt. Hade inte varit hel utan dem.
Blev ett ganska långt inlägg det här. Men det är jag väl nästan skyldig er.
För övrigt är det nu sagt att pjäsen som jag började skriva på i höstas nu ska sättas upp på Dunkers i mars! Hur sjukt är inte det? Jag är helt utom mig av stolthet, haha. Känns enormt!
Snart fyller jag och Rasmus 1 år tillsammans. Känns också helt ofattbart vad tiden går. Det var inte alls längesen vi smög omkring i korridorerna utan att prata med varandra bara för att dölja våra känslor för dem andra typ, haha.
Hursomhelst, nu planerar jag att dra hem till mor min, så ni får ha det skönt där ute.
Varma hälsningar
// AnnaPanna
Englandbilder <3
The Lion King - The Awardwinning Broadway Musical <3
Typ en månad sedan jag bloggade sist?
Hm, ber väl om ursäkt antar jag. Har inte direkt haft vidare mycket tid för att blogga faktiskt om jag ska vara ärlig. Efter mitt senaste inlägg så åkte jag iväg till England med Rasmus och mamma, och efter det kickade skolan igång och då har det helt enkelt inte blivit av något.
England var helt underbart i alla fall. Helt sjukt att få träffa Tom igen. Var ju typ i juli senast. Har saknat honom en massor måste jag säga. Upplevelser blev det en himla massa i alla fall. Big Ben, London Eye, Houses of Parlament, Piccadilly Cirkus, Buckingham Palace, Tower Bridge, The Tower med kronjuvelerna, och för att inte tala om alla extremt mysiga engelska små pubar vi besökte. Tunnelbana fick jag också åka för första gången i mitt liv, haha. Trevligt trevligt, för att inte nämna att jag har haft den jävla rösten i huvudet ända sen vi kom hem.
Och så var det ju The Lion King Musical också. Herregud, vilken upplevelse. Helt jävla insane, men den gjorde mitt gymnasieval lätt i alla fall. Det är på en teaterscen jag vill leva, så enkelt är det bara. Jag satt och grät i flera scener i lejonkungen, och det går helt enkelt bara inte att beskriva hur extremt överväldigad man blir av alla intryck. Med andra ord är det estet teater på Nicolai för mig som gäller till hösten.
Tom har kommit hit till Sverige nu för övrigt. Känns skönt med tanke på allt som hänt och alla besked som kom helt plötsligt... Dessutom saknar jag ju honom givetvis varje dag. Efter att ha varit och dansat igår så skulle han möta upp mig och äta lite på McDonalds och sen följa mig till bussen, och det får en verkligen att inse hur länge han faktiskt varit borta, och hur mycket som har hänt under de två åren som han varit iväg. Hur mycket man själv har förändrats, hur man mognat och hur man nu kommunicerar med varandra på ett helt annat sätt än tidigare. Känns som om det var förra året jag stod på köksgolvet i min lilla pyjamas med napp i munnen och bankade Tom på huvudet där han satt ner och skrek "Pom, Pom, Pom!" Eller sen vi åkte klädesgalge nerför hönshuset en sommar. Hahaha helt sjuka minnen man har, och helt sjuka grejer som The Glantz and Lundbergs har hittat på i sina dar känner jag. Älskar mina storebrödrar, no doubt. Hade inte varit hel utan dem.
Blev ett ganska långt inlägg det här. Men det är jag väl nästan skyldig er.
För övrigt är det nu sagt att pjäsen som jag började skriva på i höstas nu ska sättas upp på Dunkers i mars! Hur sjukt är inte det? Jag är helt utom mig av stolthet, haha. Känns enormt!
Snart fyller jag och Rasmus 1 år tillsammans. Känns också helt ofattbart vad tiden går. Det var inte alls längesen vi smög omkring i korridorerna utan att prata med varandra bara för att dölja våra känslor för dem andra typ, haha.
Hursomhelst, nu planerar jag att dra hem till mor min, så ni får ha det skönt där ute.
Varma hälsningar
// AnnaPanna
Englandbilder <3
The Lion King - The Awardwinning Broadway Musical <3
