Hej kära läsare!

Jaha, en vecka har nu gått, nu återstår bara den sista. Jag håller seriöst på att gå sönder här hemma, no doubt...
Men! Jag har uppenbarligen fixat en lösning på hur jag ska få dagarna att gå här nu.

Ringde hem till pappa innan idag (var hos mamma) och sa att jag var påväg hem, och så POFF "Ja men bara så du vet så sticker vi till Öland imorgon!"

Jaha? Okej, så nu ska jag uppenbarligen till Öland fram till på fredag, sen sticker jag direkt hem till mamma efter det för att passa hundar tillsammans med Linnea fram till på söndag. Måndagen går åt till Rix Fm Festival i Kristianstad med Ola och EMD.

Vad tror ni? Jag ska väl få veckan att gå? :)
OCH PÅ TISDAG FÅR JAG TRÄFFA RASMUS!! <3<3<3<3<3<3
Gargh, jag kommer börja gråta... Fy fan vad jag saknar den människan...!

Anyway, gotta go :)
Känner förresten att jag har en förkyldning på gång...
 Inte bra, inte bra!

Puss o Kram!
// AnnaPanna

Mycket jag inte orkar med just nu...

Bråk framför allt. Överallt, hela tiden, oavbrutet.

Varför?

Livet är för kort för att inte kunna förlåta...

Saknar Dig, och med det menar jag många personer, inte bara Rasmus... <3

Hoppas på en bättre morgondag as always, men hur brukar nu detta gå?

Jag behöver någon (Dig). Jag vet att du inte tror på det, men det gör jag.

Jag saknar dig, jag behöver dig och har gjort väldigt länge nu...

Varför jag inte gör något åt det? Jag vet inte.

Ärligt talat har jag ingen aning om varför jag gör så här...
Men jag saknar dig. <3

// AnnaPanna

PS. En extra tanke till Michael Jackson 1958-2009. Hoppas du får det bättre än du haft den senaste tiden här på jorden <3

Hej igen!

Jag vet att jag skulle bättra mig nu med att skriva med tanke på designen och så, men nu har jag varit tvungen att göra det sista rycket i skolan innan vi får lov att slappna av och sluta.
Så idag gjorde jag sista matteprovet och därmed sista skolarbetet också för denna terminen. Efter det hade vi som sagt den så länge omtalade Oscarsgalan.
Det var väl trevligt må jag säga, förutom att jag höll på att gå under jorden när vår film spelades upp... Jag är ju en av huvudpersonerna så jag var tyvärr svår att undvika.

Men men, vi vann Oscarspriset för Bästa Film i alla fall, och jag kom uppenbarligen två som bästa manusförfattare... :)
Trevligt!
 
Annars har jag haft värsta oturen på sistånde känner jag... Köpte The Sims 3 i söndags och var helt hyper på att prova det när jag väl kom hem, men se nähe, då fixar självklart inte min dator det spelet på grund av fel grafikkort. Damp?
Jag höll seriöst på att bryta ihop, haha. Men nu idag visade det sig att det visst funkade att spela på datorn i vardagsrummet som är kopplad till tvn. Fett najs att spela Sims på en så stor skärm! :D

Och imorgon åker vi äntligen på läger i Skånes Fagerhult!

Sjukt taggad är jag! Två nätter med bästa vän och älskade pojkvän. Kan knappast bli bättre <3

Så kanske är allt påväg att vända igen... Hoppas det.

Nu är det bara momentet på skolavslutningen jag behöver vara nervös över. Förhoppningsvis fixar sig det också.

Hoppas ni har det bra där ute, kommer med uppdateringar efter helgen.

Puss o Kram,

// AnnaPanna

Haha, vem är bäst? :D

Känner mig riktigt duktig nu faktiskt. Som ni ser har det kommit upp en hel del nya grejer på bloggen och gah, jag börjar faktiskt bli hyfsat nöjd här snart, känner jag!
Skönt att ha koll på det hela nu, så att jag själv kan klippa och klistra här efter egen vilja...

Inte för att jag varit missnöjd med de senare designerna som kära schizomor- och syster har gjort, men det är skönt att ha kontroll på det hela själv.

Annars händer inte alltför mycket idag. Ska göra repetitionsuppgifterna i matten, och sen är jag klar med allt skolarbete som ska vara klart den här terminen.
Herregud, jag ska börja nian...!

Jag var nyss övernervös för att jag skulle börja ny klass i femman? Snacka om att tiden har flugit fram med den här klassen. Men jag har haft sjukt kul. Har aldrig haft någon bättre klass och jag älskar er alla, ska ni veta. Ni är guld värda, och jag kommer vara helt förkrossad den dagen vi slutar nian för att ge oss ut på egna äventyr här i världen...

Kärlek till min klass idag då, med andra ord. <3
Hoppas ni har det bra där ute och uppskattar mitt slit och släng här på bloggen. Kommentera gärna och säg vad ni tycker!

Puss o kram,
// AnnaPanna

"Flickan. Hon stod där på klippavsatsen helt i sin ensamhet medan vinden sakta men säkert smekte hennes ömma, blossande kinder. Iförd enbart en smutskastad, bortglömd och trasig mansskjorta.
Hyn på hennes ben, så plan och intetsägande.
Nog var det inte av fridfullheten hon stod där, mer om tystnaden och lugnet.
Nej, fridfull var inte stämningen för det. Det låg något dystert över det hela.
Dunkelt, avsöndrat, skärrat, tungsint, ensligt och mystiken som låg som en tunn slöja över det hela...
Det toviga håret, likt en trollunge, som ramade in det avklädda ansiktet. Blottat inför hela världen. Inför vänner och familj. Nu klarade det inte mer.
Kristalliska, rena tårar som grävde sig djupt in i såren på läpparna och lämnade kvar en nätt saltsmak på tungan. Hur de skarpa, nästintill svarta, ögonen sökte sig med blicken över området. Sökte svar.
Hjärtat som slog, så hårt, så hårt, och samvetet som gnagde sig djupare in i bröstet.
Glåpord som sved och blickar som stred. Den var omöjligt att undvika, disharmonin och smärtan som nöt och slog. Kärleken som drog.

Pojken. Känslan av hur lungorna drogs ihop och andningen blev alltmer ansträngd. Mjölksyran som spriddes i lemmar och ben. Iförd några smala tygstycken som en gång skulle föreställt ett par varma jeans.
Den enda nytta de nu kom till var att dölja väsentliga delar och kanske några få av de färggranna blåmärken och skrapsår som prydde pojkens smalben.
Ilskan som rivit och slitit på hans bara överkropp och nu övergick till motivation.
Handflatorna som skrapades hårt mot de vassa stenarna för var gång han sökte sig uppåt för ett svar.
Nattsvarta ögon som trevade efter förståelse och förlåtelse. Han slöt ögonen och tog ett sista djupt andetag.
Försökte se klart, men fann sig själv treva i evig dimma, med bara ett svagt ledljus framför sig. Sanningen. Flickan.
Allt måste få ett slut. Med ett sista krafttag hävde han sig upp över kanten, och där såg han henne. Svaret på allt.
Det som smekte och log, men likaså smärtan som slet och slog.
Kärleken som drog.

De två.
Så tätt. Så nära. Så levande. Så säregna, men oj så påminnande om varandra.
Påkostade allas besvikelse, tyngda av vänners svek och familjen som bara skrek.
Det var dem fyra. Dess eko, dess skugga och de själva.
Rosenknoppar som bryter loss, läppar som kittlar och blickar som talar. Så klart och så tydligt avslöjar dem allt vad som har burits, så listigt och djupt gömda sen sjutton år tillbaka.
Sen sju dagar, tre timmar och två minuter tillbaka totalt blottade och avklädda med dess medmänniskors avskyvärda blickar.
Så söker de sig trevande fram med de nakna tårna medan dess ögon sluts och handtaget hårdnar från flickans håll. Pojkens andetag som klöser i strupen medan han ömt smeker hennes fingrar - ja, vartenda födelsemärke och avböjning kunde han i huvudet, och plötsligt bryts den totala tystnaden som råder av hans hesa, men så varma och milda röst.

 "Var inte rädd, min älskade. Allt försvinner nu. Smärtan som sliter och drar, ondskan och föraktet för oss som vidtar. Det går bort nu. Vi började det tillsammans, låt oss slutföra det tillsammans. Glåporden och slagen, allt det som strider mot lagen. Det går upp i rök nu. Min älskade, min syster! Var inte rädd."

Två sista, men beslutsamma avstamp från världen. Sen föll dem. Likt två vita duvor.
Så oskuldsfulla. Så oskyldiga. Så rädda. Så lekfulla. Så eländiga. Så förälskade.
Något som gnager av att få sakna.
Ett hjärta som nu får vakna"

'"Det finns två tragedier i livet.
Den ena är att inte få det man önskar.
Den andra är att få det."

/ George Bernard Shaw

Godkväll!

Ursäkta min asocialitet, men det är som jag tidigare sagt mycket på gång den här veckan.
Tre redovisningar, (svenska, SO, engelska), läxor i ekologi, ett helt mattekapitel och prov på det och så kör och dramatica på det.
Dock går dramatican bra just nu, och svenskaredovisningen och mattekapitlet är avklarat (även om allt går cp i svenskan just nu, uppenbarligen.)

Ja ack... Menmen, som Bryan Adams skulle säga; "Ain't no use in complainin' when you got a job to do"

Annars närmar sig lägret. Oscarsgalan blev flyttad till tisdag nästa vecka då lärarna anser att vi kan slappna av.
Sen på onsdag är det läger läger läger! Ser sjukt fram emot det just nu, men samtidigt känns skolavslutningen på något sätt närmre än vad lägret gör? Hm...

Anyway, nu måste jag simma vidare.
Ha det gott och keep it up!
// AnnaPanna