Åhoj, matroser!

Åh herregud, ingen blogg på typ en vecka nu, vad ÄR det som händer med mig?! :O
Jo det ska jag berätta, skolarbete, skolarbete och så lite bekymmer här och var.
Har med andra ord inte kunnat sitta vid datorn på jättelänge, vilket tynger mitt fagra hjärta...!
Jaja, sen sist jag bloggade har det hänt en hel del i alla fall!
Senaste inlägget nämnde jag ju att jag skulle till Hässleholm och titta in E.M.D., och mycket riktigt, det gjorde jag!
En helt underbar dag!
Orkar dock inte skriva ner det här nu såhär sent efteråt, så ni får lov att kolla in min bilddagbok istället den 12 April på http://annapannas.bilddagboken.se om ni skulle bli nyfikna ;)
Sen får vi väl ta veckan igenom som har gått då?

Måndag
Jaa, dagen började ju bra i alla fall. Bilden och musiken på skolan var som vanligt mycket uppskattat med flumm och grejor.
Men tjaa... allt är väl inte en dans på roser här i världen, och den här dagens slut var långt ifrån det.
Det började under lunchrasten då orden nådde mina öron och då det högg till i bröstet.
Ärligt talat tror jag faktiskt att hjärtat slutade slå för några sekunder, på riktigt.
Sen var det som om hjärtat tog igen de slagen, för då orden sjunkit in slog det fortare än någonsin.
Jag klarade mig hela vägen till omklädningsrummet under tystnad, kritvit i ansiktet och med en växande klump i halsen som hindrade ord för att tränga upp sig för strupen.
Men sen, väl sittande där och stirrande ut i tomma intet så gick det inte längre.
Tårar från ingenstans bildade en hel flod över mina kinder och lät sig sedan sakta försvinna vid mina läppar.
Aldrig har jag väl känt en sådan smärta förut, nej jag tror faktiskt inte det.
Fick gå och säga till läraren att jag inte mådde bra och förmodligen skulle spy vilken sekund som helst och att det därför nog vore bäst om jag gick hem.
Räknas det som skolk? Jag vet inte.
Sanningen att säga var ju att jag inte mådde bra och skulle jag spy, tja då skulle det inte förvåna mig faktiskt.
Så med tunga men snabba steg dröjde det inte mer än en kvart innan jag bokstavligt talat trillade in genom dörren och blev liggande på hallgolvet, skakande, hysteriskt gråtande i ungefär en halvtimme innan jag förmådde mig att ta de få krafter som fanns kvar i kroppen och resa på mig.
Sen blev det helt enkelt bara att jag ställde till det massa för mig själv, vilket ungefär två timmar senare skulle visa sig ha varit helt onödigt...
Men just då var det bara skönt att få byta ut smärtan för några sekunder och försvinna från verkligheten...
Men som sagt, sedan löste det sig på ett så underligt, enkelt sätt att jag blev helt... tom.
Allt hade hänt så himla snabbt. På bara tre timmar hade mitt hjärta fått åka bergochdalbana och jag tror nog knappast att det är något som kan vara bra för en.
Allt för att en viss person råkade vara less på sitt eget liv och kände för att "skoja" och röra om i en annans.
Jävla idioter det finns på den här planeten...! >.<

Tisdag
Idag blev det minsann körande och bandande för hela slanten.
Visserligen blev det bara jag och Linnea på kören och sen plus Josse när vi skulle ha band, med tanke på att Alison var sjuk och Sara inte kunde. Men, men, vad gör man? Det gick ganska bra ändå tycker jag, fast såklart tråkigare utan er tjejer ;) <3
Anyway, har nu lärt mig Boulevard of Broken Dreams av Green Day, Bubbly av Colbie Callait och Fever och Suspiscious Minds av Elvis Presley på piano :D

Fredag
Onsdag och torsdag hände inte så mycket av värde att berätta, så jag hoppar till idag istället.
Skola idag också fram till klockan ett och sedan en timmes segande med töserna och Jakob efter skolan. Trevlans trevlans x)
Andra planer jag har för dagen då?
Tjaa... skulle egentligen behöva åka upp till Väla och köpa present till lillbrodern min som ska ha kalas nu i helgen och sen en massa godis till ErikPerik som jag för övrigt träffar imorgon igen tillsammans med MattePatte och Dannyboy :D
De kommer till Ängelholm och Helsingborg, så förhoppningsvis kan jag gå till båda ställena.
Isåfall blir jag himla glad i alla fall! Mohauahauah!
Fast i ärlighetens namn tror jag inte jag hinner med väla idag. De stänger klockan åtta och Sofia ville gå ut så...
Men jag tror jag hinner upp där snabbt imorgon förmiddag i alla fall, så då löser det ju sig ;)

Jaja, lite beblandade känslor i det här inlägget.
Ni får ha det så bra alla friska människor där ute som orkar läsa min blogg dag ut och dag in...

Puss och kram,
// AnnaPanna