Hej hopp alla ute i det avlånga landet!

Jaa hörrenini...
Egentligen har jag inte så mycket att berätta idag om vad jag gjort, sagt, och ägnat mig åt den här dagen.
Det får liksom bli nog med pratande om bara mig nu tycker jag.
För jag är ju inte bara... jag. Typ.
Vet inte riktigt hur jag ska förklara det men vad jag försöker säga är att jag inte är den jag är och hade inte varit heller om det inte vore för vissa personer runtomkring mig.
Min familj, tjejerna i skolan, grabbarna grus... men sen också den personen som kanske har bidragit mest till att jag faktiskt är den jag är idag... Att jag ens är här.

ElinaPina Johansson.

Men nej, hon är ingen pina. Hon är något av det bästa som har hänt mig.
Att jag ens fått chansen att lära känna henne och fått komma henne så nära...
Jag vet inte vem jag ska tacka, men jag tycker det är en orättvis bortskämning till en sån som jag.
Allt började 28 December 2006. Vem av oss hade då kunnat ana, då vi skrev de där första målande textraderna på en så simpel ungdomssajt, att vi faktiskt var.... Vad ska man kalla det? Menade för varandra men inte på det sättet då. Själsfränder inom vänskapen kanske?
Jag vet ärligt talat inte hur många gånger den här tjejen har räddat mig då jag bara sjunkit djupare och djupare ner. Hon har liksom sett till att jag kommit upp till ytan om och om igen och därmed räddat livet på mig.
Och jag har försökt göra mitt bästa för att göra desamma för henne, även om jag kanske inte lyckats sådär vidare bra de senaste veckorna... Och det är väl därför jag skriver det här inlägget. För att få säga förlåt.
Ett så enkelt, enformigt ord men som ändå har en så enorm innebörd. Något som kan få en att må bättre, även om det inte alltid syns på utsidan så någonstans, långt därinne så bosätter det sig ändå.
Förhoppningsvis...

Jag är egentligen inte värd den ursäkten, ändå hoppas jag.
Är det inte så vi människor är?
Vi vet att det verkar helt vansinnigt, ändå så... gör vi det.
Och ni kanske tycker att jag är helt vansinnig som sitter här och babblar på om en tjej som jag "bara" fått kontakt med över internet. Någon som jag inte ens träffat på riktigt.
Men vet ni vad?
Jag skiter fullständigt i vad ni tycker.
För ni har ingen, absolut ingen som helst aning om hur nära Elina står mig.
Jag vet vad jag vet om oss, hur starkt vårt band är och hur jag skulle offra mitt liv för den här flickan. 
Och kass men envis diktare som jag är när jag känner för det så har jag fått ner några rader här...

Jag ångrar allt jag sagt , jag ångrar allt jag gjort ,
Och jag ångrar mkt jag gjort i livet ..
Men jag kan inte ångra att jag älskar dig <3
För de gör jag verkligen..

Jag vet att jag inte vart så bra .
För att jag inte sa som de va ..
Det kanske tar en evighet innan jag förstår min ensamhet..
Men lova att alltid finnas där ..
För sen har de blivit som de är..
För ingen förstår så bra som du
Det kan jag lova här och nu ..

Och nu, när jag har fått det förklarat för dig, så måste jag säga det här också...

Vännen som vid din sida står
Som vartenda ord förstår.
Som finns där i nödens stund,
Som en människa med sin hund.
De är du som aldrig sviker mej,
Och jag vet att jag kan lita på dej.
En äkta vän som du är det enda jag kommer att ha kvar,
När ljuset till en annan sida mig tar.

Jag älskar dig, min kokta jordnötsåsna, Elina Johansson <'3