(Okej, jag ber tusen gånger om ursäkt för att det dröjt så himla länge, men bättre sent än aldrig, eller hur? Detta är med andra ord ett inlägg från förra helgens äventyr i Trelleborg och Malmö med grabbarna grus och flickerna flickers!)

Hejhopp!

Oj oj, var börjar man?
Söndag den 29 Mars så bestämde jag mig för att ta en tur ner till Trelleborg och Malmö minsann, allt detta besvär och rännande tack vare grabbarna grus! (Såklart...)
Var egentligen tänkt att jag skulle ha gått och lagt mig vid tiotiden kvällen innan, ungefär. Men tiden gick, klockan tickade på och slutligen så blev det helt enkelt så att lampan släktes halv ett.. Inte bra, inte bra, med tanke på att morgondagens (eller dagens blir det kanske?) äventyr började kvart i sex på morgonen.
Varför? Varför?! Tänker ni väl... Jotack, det gjorde jag också när jag väl gick upp!
Men vad gör man inte...

Tio över sju gick tåget från Kattarp station i alla fall och det var en fett mysig morgon faktiskt. En sån där morgon då det känns som om hela världen sover och du är den enda som är uppe. Så satt jag där och läste medan vi svichade fram, full fart mot Malmö.
Väl framme blev jag hungrig med tanke på att jag inte kunnat äta något klockan sex utan att få kväljningar, så jag tog mig en tur på stationen och köpte frukost, varav jag sen skyndade tillbaka för att möta upp ärade Manager och Flum!
Även kallade mor och faster! (Och säkert massa annat, men jag är så förvirrad över det här släktet så jag lägger ner... O.o)

Hursomhelst så tuffade vi vidare med buss till Trelleborg och halv tio satt vi där inne på Valen och campade!
Mycket trevligt, mycket trevligt. Ytterst lättroad sprang jag upp och ner i rulltrapporna medan jag sjöng EMD-låtar så att städerskorna blev rent livrädda för mig. (Var ju ingen annan där, förutom vi, då affärerna inte öppnade förrän 12.00)
Satt och läste, ritade en miniatyrbild av Mattis-teckningen och skrev vackert på baksidan och signerade såklart.
Det råkade ju nämligen vara pojkens födelsedag, och vänliga och underbara släktmedlemmar som vi är; Så hade jag och Sofie självklart fixat den ultimata presenten!

Runt elva-tolvtiden började människor dyka upp, så vi ställde oss vid scenen. Drygare timmar får man leta efter, och vakterna var helt jävla puckade, speciellt en av dem, men vi överlevde visst i alla fall, uppenbarligen.
Halv ett kom Erik in och skulle "soundchecka". Om man nu kan kalla, slå två gånger på tangenterna till keyboarden och prova stol i en kvart, för soundcheck...

Hursomhelst; Klockan ett var det dags att kicka igång!
Som vanligt så glömmer du hur extremt kissnödig, hungrig, trött och svimfärdig du är när killarna träder fram på scenen med världens största leende på läpparna och är fett pepp, trots att det bara gäller tre låtar på ett trångt, sunkigt köpcentrum. Den energin de utstrålar då är helt oundviklig att bli avsmittad av...!

Men innan de körde igång så skulle vi självklart sjunga för födelsedagsbarnet!

Och Danny tog självklart första tillfället han fick att reta skåningarnas säregna dialekt.
D: "Hur säger man tjugoåtta på skånska?"
Vi: "TJUÅÅTTA!"
D: "Shotta?!" *fetesmile*

Självklart... xD
Sen körde man vidare med Alone, Baby Goodbye och Jennie i alla fall. Snacka om gåshud på Alone...!
Ack och ve, vad säger man...

Sen var det signering i alla fall. Myyycket strukturerat och fint, självklart. De kör fortfarande med sin finfina teknik att backa en meter varannan minut. Det hjälper verkligen! Host...
Fick stå i kö ett tag, men slutligen kom vi fram i alla fall. Erik var fjäskig och kåt (as usuall...), Mattias var söt, Danny mobbades. Allt var precis som det skulle!

E: Nejmen tjeeena snygging...!
A: Hej på dig du
E: Läget är bra?
A: Jodå, fett trött bara...
E: Då är vi två kan jag säga!
A: Haha... Ont i halsen också. Allsång på Jennie är farligt, vet du!
E: Hahaha! Ja, jag har hört det... *ge skivan* Puss och kram på dig sötnos!

*Vidare till Mattias dårå*

M: Hejsan!
A: Hej hej!
M: Allt bra?
A: Jodå, finfint! Själv?
M: Det är jättebra!
A: Så bra då! Jag och Sofie har förresten en födelsedagspresent till dig i Malmö sen som du ska få!
M: En present? Till MIG?? Nejmen vad gulliga ni är!!

*Mr. Danis kvar*

D: Tjena sötnos!
A: Hejsan hejsan!
D: Allt bra?
A: Självklart
D: Naajs...! Var det inte du förresten som pratade sån sjukt rolig skånska?
A: Hahaha, öhh jo... Uppenbarligen
D: Jag tyckte väl det! Vart kommer du ifrån då?
A: Helsingborg
D: Hällsingbååuurg!

Sällan Danny, sällan.... xD
Hursomhelst, härifrån var det full fräs framåt påväg mot Malmö igen, var nästa stopp var.
Tack tack tack så mycket Ellen och Ellens mamma för skjuts! Väldigt uppskattat :)
Framme i Malmö hann vi bara snabbt in, slänga av oss grejerna och äta en mycket efterlängtad varmkorv!
Man förlorar en del bränsle på såna här grejer, det är inget nytt, men ändå lär man sig ALDRIG att äta ordentligt!
När killarna sen kom in körde de Jennie, Alone och We Can. Självklart är de fortfarande lika mycket på hugget med den texten! Det sitter grabbar, ni har det snart!

Att komma upp till signeringen här gick ju dock fortare för den ena gruppen än den andra. Emma och Ellen fick uppenbarligen inte komma upp för att de redan fått signerat i Trelleborg. Så de fick helt enkelt sitta där nedanför scenen i någon timme och vänta på att hela signeringskön skulle ta slut. Roligt värre. Så jag och Sofie blev ju något oroliga då med tanke på att jag också fått mitt album signerat i Trelleborg, och jag hade inget annat med mig och orkade verkligen inte köpa en ny skiva bara på grund av det. Men som tur väl var så stack snubben precis och skulle hämta nya pennor eller något när jag och Sofie tog oss upp på scenen.
Mattias var först den här gången, och nu var det ju presentlämning! Hahah han var fortfarande lika söt. Blev skitglad när han såg att vi hade salta fiskar i koppen vi köpt och började genast trycka i sig och öppnade båda armarna för foto.
Lite problematiskt dock, med tanke på att vi inte hade något till att fotografera? Men som tur väl var så kom Ellen till undsättning och fixade biffen!

Efter var det mys med Danny och Erik, och även foto här. Underbara människor <'3

Lite problem uppstod ju efter det här, men som tur väl var så löste det sig i slutet av dagen.
När allt var klart och grabbarna hade åkt iväg så gick vi vidare till McDonald's för att tysta hungern!
Först försökte jag inbilla mig själv att jag inte alls var så hungrig, och bara skulle nöja mig med en milkshake eller något, men det hela slutade med att jag satt och tryckte i mig en hel Bic Mac, mellanstor pommes och mellan chokladmilkshake helt själv. Det var inte ett språr kvar av något när vi var klara, jag svär...!
"Seriöst, så mycket i en så liten människa?!" Hahah... Jamen ska man nu tröstäta kan man lika gärna göra det ordentligt!
Men som sagt, allt löste ju sig till slut så jag slapp hänga läpp mer resten av den kvällen.

Mamma och Henke kom och hämtade mig när vi ätit klart och sen sov jag som en stock hela vägen hem.
Vad säger man?
En väääldigt lång dag, med så mycket olika intryck och känslor. Men med korten på borden så hade jag det sjukt kul hela vägen igenom, så tack till alla er som var med!
Sånt här blir aldrig lika kul om inte ni är med! <3

Puss och kram!
// AnnaPanna