Halmstad!
Godkväll kära läsare!
Mhm, så var det måndag igen. Om sjutton dagar fyller jag straffmyndig minsann! Mmh... :) Samma dag som jag börjar skolan dessutom. Inte bra, inte bra...
Igår drog jag minsann med Rasmus på en liten dagstur till Halmstad för att kika in E.M.D. och Svampbob på Nickelodeondagarna.
Swebussen från Helsingborg halv ett blev det minsann, var framme i staden tjugo i två och hann då gott och väl orientera oss fram till Marinfestivalen. Det gick ovanligt lätt faktiskt, bara till att följa strömmen. Behövde inte stanna och fråga någon om hjälp alls :) Guldstjärna på det!
Själva showen varade i cirka två timmar och var helt okej. Zillah och Totte var jättesöta och underhållande, och EMD, ja de är EMD helt enkelt. Ger alltid samma glada, positiva energi när de kommer ut på scenen.
Låtarna som kördes var Jennie, Baby Goodbye, Youngblood, I can't say i'm sorry, If only you och även mattes nya singel Alandica (tror jag den heter) som kommer till hösten. Riktigt bra :)
Så körde Alice sin singel Lady Luck och These Words.
Star Pilots körde också dem några av sina låtar.
Efter det gav grabbarna ut autografer framme vid scenen. Passade då på att hälsa på Emma och Sofie och ta en powerkonversation innan jag och Rasmus höll på att dö av törst.
Så vi traskade helt enkelt vidare och köpte oss lite svindyr men äcklig cola.
Jaa, allt slutade ju efter fyra någon gång, och vi hade inte bokat biljett hem förrän vid sjutiden så det var helt enkelt bara att försöka underhålla sig själv några timmar. Åt på donken där vi stötte på Jénny en snabbis.
Sen satt vi på en busstation och läste Svampbobtidningen som Rasmus hade fångat och väntade på att tiden skulle gå.
Hemåt bar det i alla fall och så småningom låg vi döda och tittade på Ondskan och spanade efter Danny. 
Puss o Kram!
// AnnaPanna
jag kommer ihåg när jag sköt fram en till pappersbit till danny fastän han egentligen bara ville signera en, bara för att jag skulle kunna skicka den där autografen till dig. jag hälsade till erik ifrån dig.
jag har gjort så många olika sorters saker för dig men du har inte gjort ett skit för mig. och nu när jag tänker efter undrar jag hur fan jag kunde göra det ovan åt dig. du var inte ens värd det.
Har fortfarande kvar autografen och de små papperslapparna du skickade med när du postade autografen. Vet inte hur många gånger jag läst det brevet du skickade med. Allt kändes så himla personligt och äkta när jag fick det brevet och fick se din handstil. Jag har visst gjort saker för dig, Elina, och det vet du med. Senaste året har jag INTE levt upp till det, men innan dess kan du inte säga att allt vi hade inte betydde någonting.
jag kan inte minnas nåt du gjort för mig. det känns som om jag inte minns nåt längre. som om allt är så långt borta, som om det hände för flera hundra år sen. i ett annat liv. allting är ju så annorlunda nu så vad är det för mening med att försöka reparera allt? och när man redan försökt men bara bli sårad igen.. alltihop är bara så rörigt. det känns som en evighet samtidigt som det är i nuet.
bara ett.. töcken.
och det suger att allt det här tynger ner mig och får mig att må så dåligt. fortfarande efter snart ett år..
Ja jag vet. Känns som ett annat liv typ... Och jag vet att saker är annorlunda. Både för oss som individer och för oss två tillsammans typ. Jag förstår att vi nog aldrig kommer kunna ha den relationen som vi hade med varandra innan, men jag håller fortfarande fast vid att jag vill att vi ska åtminstone kunna snacka med varandra. Kanske rolla något eller vad vet jag. Jag vill verkligen uppnå det målet...
men varför? tänk om du sårar mig igen? hur mycket tror du jag klarar? varför borde jag snacka med dig egentligen när du gjort mig så ledsen och gett mig så mycket smärta? varför borde man prata med någon som bara får en att må dåligt? och vi har inte pratat ordentligt på ett år typ. och då tidigt i våras då du ringde, det känns så främmande bara den tanken. jag har inte ens kvar dina nummer och för flera månader sen snackade vi i tele? då vi trodde att vi skulle lösa det, men du bara sårade mig igen..
och skulle jag börja prata med dig på msn eller rolla och allt igen känns det bara som om jag skulle vara så himla tjurig och så mot dig och vad är det för idé då? att jag varje gång jag ser ditt namn eller ser hur du är inne på msn ska behöva påminnas om vad som hänt och hur ont det gjort och fortfarande gör? ska jag påminnas om att det känns som om det aldrig kommer gå över? ska jag behöva ångra att vi började snacka och träffades för att det känns som om du aldrig kommer försvinna ut ur mitt liv hur jag än gör? det spelar ju ingen roll om jag är borta ifrån datorn i flera dagar, super, blockar dig på msn, slutar logga in på min gamla bdb.. du är ju för fan överallt ändå. varenda jävla helsingborgsskylt man ser eller hör helsingborg eller skåne eller namnet anna eller börjar prata om (om ja jag vet inte om jag ska skriva det här men det som börja på g eller på a).. allting bara relaterar till dig, till varför det blev som det blev mellan oss och hur fuckat allting bara är.
hur fan ska jag orka?
Anna säger:
Hej
Anna säger:
Lite angående ditt inlägg på min blogg, tänkte att jag kunde skriva här istället...
Anna säger:
Jag fattar att det är svårt för dig att lita eller ens snacka med mig igen efter allt, och vill du inte så snälla, säg bara till. Jag behöver inte vara mer jobbig än jag redan varit... Ta bort mig från msn, radera mig från bdb eller vad du vill. Du väljer själv angående det här Elina. Jag kan bara stå vid sidan om just nu och se om du vill eller inte. Väljer du att bryta vår kontakt antar jag väl
Anna säger:
att jag förstår
Anna säger:
Men är du redo att i alla fall låta mig försöka, eller vågar fortsätta konversationer/rollspel oss emellan, så skulle jag bli mer glad än nånsin. Jag saknar dig. Jag saknar oss. Jag saknar dagarna vi hade hemma hos mig och i stan. Jag saknar våra rollspel. Jag vet att det låter dumt, men jag vet inte.... "You don't know what you've got till your missing it a lot"
Anna säger:
Jag har varit en idiot Elina. Fattade inte att det skulle förstöra för oss och att det skulle bli så här. Hade jag vetat det hade jag aldrig gjort något sånt... Därför försöker jag nu i alla fall be dig att ha... Vapenvila? Åtminstone inte vara fiender, även om jag förstår att det är svårt för dig...
Anna säger:
Och jag har inte kvar ditt nummer heller förresten sen min mobil blev stulen... Känns helt fel att du inte är med i kontaktlistan längre.
Anna säger:
Jag kan böna och be hur mycket som helst, men det är ändå i slutänden du som bestämmer hur du vill ha det. Fundera på det...
Anna säger:
Och skulle det hända att du inte fått allt jag skrev så kopierar jag och lägger in på kommentar på bloggen också
